Snöööö (25 av 365)

Wow! Det har kommit enorma mängder snö. Igår var jag insnöad på gården för det var en halvmetersvall vid infarten. Jag vågade fråga en granne med traktor om hjälp så jag kunde gå ut utan att klättra. Jag är ensam hemma den här helgen för mannen har åkt till fjälls med sina vänner. Jag får inte lyfta tungt så skotta är inte att tänka på. Jag var så glad att jag vågade fråga om hjälp och att de var så snälla och hjälpte.

Idag var det ännu värre….

Jag fick nästan inte upp dörren i morse, som tur var hade jag ställt en spade precis bredvid dörren så jag kunde skrapa bort snö genom springan i dörrhålet som jag fick upp. Sen började en vild kamp för att kunna se till så att alla djuren blev omhändertagna. Jag pulsa de fram och släpade skyffeln efter mig. Skrapade undan framför grindar och dörrar för att kunna ta mig in till dem. Jag tog in fåren för de knäposkalkarna hade legat utomhus och såg ut som snöbollar. De har en jordkällare att gå in i men de ligger hellre ute. För att få in dem i fårhuset fick jag gå fram och tillbaka och trampa upp en stig åt dem. Fördelen var att de inte fick för sig att springa iväg nånstans för det gick inte att komma åt nåt annat håll. De traskade snällt in och jag gissar att de tycker att det är skönt att slippa snöyran. Jag får se om de får vara kvar inne ett tag för det är så mycket snö så snart har vi inget staket synligt, och det kan ju bli så att de helt sonika kliver över och går nån annanstans.

Nu ligger jag och vilar i soffan. Måste det innan jag gör ett ryck igen. Jag måste fylla på vatten till hönsen och till ankan. Jag har ju tyvärr bara en anka kvar. Hans fru försvann helt spårlöst häromdagen och jag tror mig veta hur det gick till. Det var massor med spår utanför deras inhägnad, räv troligtvis, och jag tror hon blev stressad och tog sig ut genom nättaket för att komma undan. Så nu är Kalle ensamstående och behöver en kompis. En person här i byn har en anka som jag kan gå men jag tar mig ju inte ut från gården med bilen så han får klara sig med mitt sällskap ett tag till. Jag är där ofta och pratar med honom och det verkar som om han mår ganska bra.

Annonser

Resultat (24 av 365)

Igår var jag till kirurgen på återbesök. Fick skjuts av goa dottern för det tar ca 2 timmar att åka dit och det känner jag mig inte redo för än. Barnbarnen tyckte att det var intressant att se hur det ser ut under plåstren. De har pratat mycket om min hud och min hängmage innan och jag tycker att det känns viktigt att de förstår vad som händer. Det blir ju jättekonstigt om magen bara är borta helt plötsligt, nu har de istället varit med hela processen och det tror jag är bra.

Allt ser bra ut i alla fall. Det läker som det ska, stygnen har försvunnit och ärren ser ut att bli rätt fina. Plåstret på naveln får jag ta bort om en vecka och det andra plåstret ska sitta länge, gärna upp till ett halvår. Om ca 3 månader ska jag tillbaka och träffa kirurgen som gjorde det och då tar han ställning till när vi går vidare med nästa operation, brösten. Just nu är det så färskt allting, så det tar emot lite att gå igenom samma procedur en, kanske 2 gånger till. Men jag vet att med tiden kommer det att kännas ok att göra dem. Jag gillar inte att ha ont, det är ju det…. Förutom det så har det ändå gått ganska bra tycker jag.

Intressant iakttagelse (23 av 365)

Jag märker nåt intressant. Nu när jag inte kan göra så mycket här hemma så har mannen börjat att prata om lite… djupare saker. Djupt för att vara han i alla fall för han reflekterar inte så mycket i vanliga fall, han bara är. Han har börjat prata om roller. I arbetslivet tex. Han har noterat att han han fått en enorm respekt för olika människors arbetsinsatser. Han ser på ett annat sätt nu vilka fantastiska och viktiga insatser alla gör i samhället och säger själv att han ändrat inställning till en massa saker som rör olika yrken. Förut har han tagit mycket för givet och inte uppskattat eller ens sett olika yrkens betydelse.

En annan sak han har börjat prata om är kvinnligt och manligt. Han sa till exempel att världen skulle behöva fler kvinnliga ledare för kvinnor har ett mycket bättre sätt att leda på än män. Jag tror faktiskt att det är nyttigt för honom att få känna på hur mycket vi kvinnor egentligen gör i vardagen. Han kan ju bara förstå det om han får prova på det själv. Förhoppningsvis har han fått insikter som gör att han ser annorlunda på våra roller här hemma också. Han har verkligen tagit mycket för givet i hemmet också och jag tror inte att han har gjort det medvetet. Han har nog inte alls förstått vad som krävs för att ett hem ska fungera men nu när han i princip gör allt själv så blir det verkligt.

Och jag får lära mig att tagga ner!

Det är minst lika svårt måste jag säga. Allt som jag gör automatiskt, i farten, är sånt som jag behöver lyfta något för att kunna göra. Tvätten funkar väl att slänga in i maskinen… Men glasburken som jag har tvättmedel i är tung. Och den blöta tvätten är tung. Hundarnas vattenskål är tung, både när jag ska lyfta den och tömma ut vattnet och ännu tyngre när jag ska ställa ner den fyllda skålen. Kaffekannan är tung och om jag ska ta upp fika till tv rummet blir det tungt att bära allt samtidigt. Kastruller med mat… Mjölkförpackningen… Om något står i vägen kan jag inte flytta på det så idag när jag skulle ta packktejpen som ligger på en hylla i mitt pyssel rum, fick jag be om hjälp. Det står saker därinne som vi ska skänka bort, möbler och andra stora saker. Nu märker jag hur bökigt det känns med mycket prylar. Det ska verkligen bli skönt att rensa bort de sista stora sakerna sen när jag kan lyfta igen.

Idag duschade jag. Det gick bra men det är ju lite omständigt att försöka låta bli att blöta ner omläggningen så mycket. Jag passade på att tvätta gördeln också så jag var utan en stund. Det börjar synas nu att det kommer att bli bra. Det är en overklig känsla att ha en platt mage. Jag är otroligt tacksam för att jag valde att göra det här. När jag har återhämtat mig och när jag slipper gördel… Oj vad jag längtar!

Bra natt (22 av 365)

Åh vad skönt! Jag sov som om jag vore nedsövd hela natten. Jag har sovit dåligt i flera nätter. Det värsta har varit att jag har haft rastlösa ben. Det har pirrat och känts obehagligt till femtiden på morgonen och sen har jag somnat av ren utmattning. Igår blev jag trött vid 23-tiden men kände att pirret i benen började komma. Då tog jag faktiskt en av de starka värktabletterna som jag fick utskrivna och somnade ganska snart efteråt. Utan rastlösa ben. Vaknade strax efter 9 i morse och kände mig hyfsat utvilad. Så även om jag inte gillar att ta medicin så var det värt det den här gången. Att vara sömnlös i flera dygn är förödande för återhämtningen. Jag behövde bryta den dåliga spiralen.

På tisdag ska jag på återbesök till kirurgen. De ska lägga om såret och d ett ska bli så spännande att se hur det ser ut. Jag kommer att be dem ta ett foto förstås.

Våga lita på magkänslan (21 av 365)

Undrar om jag kommer ikapp nån gång? Det borde ju st 25 av 365 idag. Jaja, det är ju som det är.

Intressant att när jag uppmärksammar en magkänsla, ett samtal med själen, så vågar jag inte riktigt lita på den ändå. Jag fick ett mail om att förnya ett avtal som jag har ingått tidigare. De erbjöd ett förmånligare avtal och direkt sa själen att nä nä det här ska du inte gå på. Jag läste, läste igen. Räknade lite och kom fram till att det var ett dåligt avtal eftersom jag måste binda mig till en sak i två år för att få en rabatt som inte kompenserade för den höga månadskostnaden. Jag skulle förvisso tjäna 17 kr i månaden men vara bunden till avtalet i två år. Det finns bättre och billigare alternativ på marknaden.

Ändå! Fast jag visste så kände jag att jag ville kontakta min bror och fråga om råd. Och det lustiga var att jag visste vad han skulle säga. Han skulle välja avtalet för han skulle lockas av rabatten. Så jag kontaktar min bror… Efteråt förstår jag att jag ringde honom för att få en tydligare bekräftelse på att jag kände rätt. Jag visste ju vad han skulle säga och jag hade redan mina argument för varför jag tyckte att avtalet var dåligt.

Varför vågade jag inte lita på min magkänsla? Eller var det det jag gjorde förresten? Förut har jag ringt till någon som jag har vetat att jag får medhåll från men nu gjorde jag tvärtom… Vänta nu…. Det betyder ju att jag alltid har vetat.

Både vad jag vill och vad den andra personen tycker.

Hur kan jag veta det? Alltså vad den andra personen ska svara eller tycka? Är det nån sorts skill jag har lärt mig i mitt kameleontande som jag skrev om förut eller har jag så stark intuition?

Ja inte vet jag. Eller….?

Ont (20 av 365)

En ontdag idag. Vaknade tidigt i morse av enorm värk i knä och fötter. Ligger ju på rygg med benen på kuddar pga operationssåren. Kuddarna hade glidit och knäna och fötterna fick inget stöd. Som överrörlig är det illa för leden utsätts för mycket slitage. Jag tog starka tabletter och försökte gå så att allt skulle hamna rätt igen. När medicinen verkade somnade jag igen och sov till TIO.

Senare på dagen fick jag för mig att följa med mannen till affären, ville komma ut lite. Det gjorde för ont att gå omkring där så jag fick sätta mig i bilen och vänta.

Väl hemma igen märkte jag att skinnet lossnar under plåstren… Jag var skinnflådd på ett ställe och det blödde när jag tvättade det. Ska be mannen titta sen… Tänk om det är rött på fler ställen? Jag brukar ha svårt att hitta plåster som jag tål… Har tunn hud… Hoppas jag slipper bakterier i såren bara. Jag tog ett plåster som det stod Sensitive på. Ett barnplåster :

Och hoppas att morgondagen blir en bättre dag. Kolla stilen på kissen. Han somnade sådär.

Pannkakor och utevistelse (19 av 365)

Idag vågade jag mig ut. Mannen började jobba rätt tidigt idag, och hundarna måste ut en sväng innan han kommer hem sent ikväll. Jag gick först en sväng till alla djuren, sakta men säkert hasade jag mig fram i snön. Jag skulle ju verkligen inte vilja ramla eller halka och riskera att såret går upp. Hu…bara tanken på det får magen att dra ihop sig av skräck… Jag bytte vatten till ankorna, det är iskallt ute ca  -17 var det i morse, och vi byter vatten ofta så de ska ha rent dricksvatten hela tiden. Nåt badvatten fick de inte idag, trots vilda protester. Jag tycker att det är alldeles för kallt för att bada. Istället fick de en hink hörester utspridda på backen så de kan ligga i det istället för direkt på snön. De godtog det men tittade surt på mig när de inte fick badvatten. Jag slängde in lite hö till fåren också, de hade slut i krubban och när det är så här kallt måste de äta hela tiden för att hålla värmen. Jag tog bara lite i taget och slängde det på backen, jag vågar inte gå till in till dem för de är lite buffiga av sig. Det skulle inte vara skoj att få en knuff av deras hårda horn nu direkt. Hönsen har fått varit inomhus idag och deras lilla hönshus håller värmen riktigt bra faktiskt. Vattnet hade inte frusit fast det har varit så kallt och de härjade runt därinne, så det verkade inte gå någon nöd på dem alls. Det var ett riktigt bra bygge vi gjorde måste jag säga och jag tror faktiskt att hönsen håller med.

Den lilla turen ute fick räcka, jag gick bara till postlådan med hundarna. Det gäller nog att hålla sig riktigt lugn såhär i början. Jag känner direkt när jag har gjort för mycket, jag blir skakis och måste genast lägga mig och vila en stund. Och det gör jag. Jag fuskar inte med det. Det går faktiskt inte att fuska heller…av flera anledningar. Det finns inget att vinna på det och jag blir så otroligt dålig om jag slarvar. Det behövs inte mycket för att kroppen ska strejka. Idag är nog en sån dag när jag är precis på gränsen till vad jag klarar av. Jag duschade i morse också och det är ju ett helt företag att försöka se till så att inte plåstren blir för blöta och att få på sig gördeln igen efteråt. Jag tog hjälp av mannen för det är ett omöjligt företag för mig att sätta på den själv. Den ska spännas jättemycket samtidigt som man måste hålla den rak och slät. Jag vill ju inte ha en massa veck på den, tror inte att det är bra för läkningen och så gör det ju ont, det skaver att ha veck mot huden.

Och nu på kvällen har jag stekt pannkakor. Har så mycket ägg just nu så det fick bli pankisar fast det är måndag. Det är mannen som har lagat mat sen jag kom hem från sjukhuset och det är korv i olika variationer som varit hans mål för veckan. Jag kände att jag måste bryta det med något helt annorlunda och då fick det bli pannkakor gjorda på lite blandade sorter mjöl, proteinpulver, salt, mjölk och 6 st ägg. Vansinnigt goda blev de.

Nu ska jag vila igen. Får se om jag orkar diska senare ikväll. Jag känner mig eländig när mannen måste göra allt. Lustigt för när jag inte är extra sjuk som nu, är jag arg på att jag måste göra allt här hemma. Och när han verkligen tvingas att ta hand om allt så tycker jag synd om honom….

Note to self. DET ÄR INTE SYND OM MANNEN NÄR HAN FÅR PROVA PÅ ATT GÖRA ALLT SOM JAG GÖR I VANLIGA FALL! DET ÄR BRA FÖR HONOM!

Pannkakor.JPG