Reflekterar (10 av 365)

Det här med att skriva varje dag… Hm. Är det min grej? Jag ligger ju rejält efter redan. Får se om jag jobbar ikapp mig med flera inlägg om dagen i nån dag.

Min älskade dotter har fyllt 30. Helt galet. Vad hände liksom? Hon var ju nyss ett litet barn och nu är hon en vuxen kvinna. När jag fyllde 30 bodde jag i samma hus som hon bor i nu. Jag hade en femmånaders bebis så det blev inga större festligheter vill jag minnas. Jag minns att jag blev lite besviken över att det inte blev nån överaskningsfest eller så… Jag kände mig lite bortglömd. Men det gör jag ofta. Det handlar nog om nåt annat än att jag inte blev så uppvaktad på min 30-årsdag. Eller blev jag det? Haha jag minns inte. Det är faktiskt så. Jag minns det inte. Och jag tror inte det finns några foton från det heller somkan hjälpa mig minnas.

Hmmm vänta nu. Jag fick en flashback. Jag minns att jag fick vinglas av två familjer. Lasse Åbergglas och några kristallglas. Jag har dem kvar faktiskt. Och så fick jag lampor av min dåvarande svärmor. Intressant att jag minns det… Men inte hur kalaset var. Och vilka som var där. Jag brukar alltid säga att det inte är presenterna man minns utan platsen och människorna. Platsen minns jag ju… Men inte alla människor. Snurrigt.

Men mitt liv var inte speciellt lyckligt och harmoniskt då. Förhållandet knakade och jag hade gjort mig av med mina älskade hästar. Jag liksom förberedde mig omedvetet för att flytta därifrån. Avslutade saker som band mig till platsen. Jag grät mycket och hade väldigt ont i kroppen. Ibland satt jag bara vid köksbordet och orkade inte röra mig ur fläcken.

Förlamad i själen, med en kropp som kändes som om den vägde ton. Olycklig.

Det tog några år men sen gjorde jag det jag trodde var bäst då. Jag hade slutat älska barnens pappa så jag valde att lämna honom. Träffade ganska snart nån som såg mig. Trodde jag… Men han var så nära psykopat man kan komma. Visst jag tog tag i att förändra mitt liv till nåt som jag trodde var bättre men jag tog riktigt dåliga beslut under de åren… Troligtvis för att jag hade min första utmattning då och bara körde på för att hålla huvudet över vattenytan. Jag fattade det inte… Och jag läkte aldrig.

Sånt är livet.

Nu ska jag hoppa i säng. Jag sover såå många timmar nuförtiden. Alldeles för många, men går jag upp tidigare så är jag som en zombie hela dagarna. Så jag behöver väl sömnen. Imorgon ska vi hämta hö igen. Det går åt en hel del fö de spiller ju så mycket på backen. Sen pinkar de i det. Vilket bordsskick. Jag funderar på nån bättre ”anläggning” att mata dem i. Något som samlar upp spillt så det inte hamnar på backen. Jag kommer att ha mycket tid att spåna på det framöver. På onsdag blir jag ju rejält konvalescent ett tag. Bukplastiken närmar sig. Imorgon ska jag sätts mig ner och planera ordentligt. Både inför och efter operationen. Det gäller att jag piggar på mig en del fram till sista december för då åker mannen bort i 4 dagar. Im on my own… Nyopererad.

Spännande.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s