Resultat (24 av 365)

Igår var jag till kirurgen på återbesök. Fick skjuts av goa dottern för det tar ca 2 timmar att åka dit och det känner jag mig inte redo för än. Barnbarnen tyckte att det var intressant att se hur det ser ut under plåstren. De har pratat mycket om min hud och min hängmage innan och jag tycker att det känns viktigt att de förstår vad som händer. Det blir ju jättekonstigt om magen bara är borta helt plötsligt, nu har de istället varit med hela processen och det tror jag är bra.

Allt ser bra ut i alla fall. Det läker som det ska, stygnen har försvunnit och ärren ser ut att bli rätt fina. Plåstret på naveln får jag ta bort om en vecka och det andra plåstret ska sitta länge, gärna upp till ett halvår. Om ca 3 månader ska jag tillbaka och träffa kirurgen som gjorde det och då tar han ställning till när vi går vidare med nästa operation, brösten. Just nu är det så färskt allting, så det tar emot lite att gå igenom samma procedur en, kanske 2 gånger till. Men jag vet att med tiden kommer det att kännas ok att göra dem. Jag gillar inte att ha ont, det är ju det…. Förutom det så har det ändå gått ganska bra tycker jag.

Annonser

Bra natt (22 av 365)

Åh vad skönt! Jag sov som om jag vore nedsövd hela natten. Jag har sovit dåligt i flera nätter. Det värsta har varit att jag har haft rastlösa ben. Det har pirrat och känts obehagligt till femtiden på morgonen och sen har jag somnat av ren utmattning. Igår blev jag trött vid 23-tiden men kände att pirret i benen började komma. Då tog jag faktiskt en av de starka värktabletterna som jag fick utskrivna och somnade ganska snart efteråt. Utan rastlösa ben. Vaknade strax efter 9 i morse och kände mig hyfsat utvilad. Så även om jag inte gillar att ta medicin så var det värt det den här gången. Att vara sömnlös i flera dygn är förödande för återhämtningen. Jag behövde bryta den dåliga spiralen.

På tisdag ska jag på återbesök till kirurgen. De ska lägga om såret och d ett ska bli så spännande att se hur det ser ut. Jag kommer att be dem ta ett foto förstås.

Ont (20 av 365)

En ontdag idag. Vaknade tidigt i morse av enorm värk i knä och fötter. Ligger ju på rygg med benen på kuddar pga operationssåren. Kuddarna hade glidit och knäna och fötterna fick inget stöd. Som överrörlig är det illa för leden utsätts för mycket slitage. Jag tog starka tabletter och försökte gå så att allt skulle hamna rätt igen. När medicinen verkade somnade jag igen och sov till TIO.

Senare på dagen fick jag för mig att följa med mannen till affären, ville komma ut lite. Det gjorde för ont att gå omkring där så jag fick sätta mig i bilen och vänta.

Väl hemma igen märkte jag att skinnet lossnar under plåstren… Jag var skinnflådd på ett ställe och det blödde när jag tvättade det. Ska be mannen titta sen… Tänk om det är rött på fler ställen? Jag brukar ha svårt att hitta plåster som jag tål… Har tunn hud… Hoppas jag slipper bakterier i såren bara. Jag tog ett plåster som det stod Sensitive på. Ett barnplåster :

Och hoppas att morgondagen blir en bättre dag. Kolla stilen på kissen. Han somnade sådär.

Hemma (16 av 365)

Det har gått bra att vara hemma. Jag vilar mest för jag blir oerhört trött av att göra något. Jag får hjälp av dottern att gå ut med hundarna på kvällen när mannen jobbar för jag har inte riktigt vågat mig ut på promenad än. Om jag skulle halka till eller snubbla… Huh. Kan knappt tänka på hur ont det skulle göra.

Jag äter medicin dygnet runt och ska göra det ett tag. Jag tänker att min kropp behöver all avlastning den kan få just nu. Jag gillar ju egentligen inte medicinknaprande men i det här fallet ser jag mig besegrad. Och jag har ju lovat mig själv att försöka styra upp nån sorts smärtlindring för fibron och EDSen så att utmattningen får en chans att läka. Jag vet inte riktigt var jag ska börja bara. Tror inte riktigt att min husläkare kan så mycket om kronisk värk. Det känns inte så. Men jag kan ju ha fel förstås.

Jag funderar mycket på en väninna jag hade förut. Vi hade inte känt varandra jättelänge men vi hade nåt speciellt band och vi bröt kontakten efter en riktigt fånig grej. Ett missförstånd tycker jag men de såg det på ett helt annat sätt så vi bröt med varandra helt. Nu såg jag att hon utbildat sig och startat eget inom området som hon drömde om och jag blev sugen på att lyckönska henne. Vet inte varför jag känner så för jag trodde vi var färdiga med varandra. Jag får känna efter, fråga själen, för huvudet har inget svar.

När vi pratar om själen… Jag har lovat mig själv att lyssna mer på själen. På allvar göra det själen ber mig om. Det är ingen lätt sak för mig som alltid hållit på och fixa och trixat för att klara vardagen. Jag sorterar ofta bort viktiga saker som själen uppmanar mig till för jag tänker att jag inte klarar det eller inte är bra nog. Känner mig låst av olika saker. Pengar tex. Så mycket som jag vill göra kostar pengar som jag inte har. Men ibland kommer jag på saker som jag skulle vilja göra nåt av men då hindras jag av tankar som att jag inte får eller inte kommer att orka eftersom jag är sjukskriven. Ja sjuk helt enkelt. Vad skulle jag kunna göra som min kropp klarar av liksom? Det blir alltid ett stopp nånstans och så släpper jag taget om de kreativa tankarna. Livet rullar förbi utan att jag blir nåt. Jag bara är.

Skulle gärna komma på vilken min uppgift i livet är. Vad är det jag är här för att göra? Jag känner så starkt för så mycket men kommer ingen vart med det. Jag fick en av alla mina briljanta idéer igår igen. Ska inte berätta om det här men jag kom på en sak som jag skulle kunna föreläsa om. En av många saker, för jag har mycket som jag vill berätta om. Många idéer.

Men det stannar oftast där.

Tyvärr.

Och det är bara jag som hindrar mig.

På bilden något mycket ovanligt. Båda mina katter i soffan med mig. Jag tror de känner att jag behöver deras energi. De healar mig.

Laddar för hemgång (15 av 365)

Nu har jag bytt om till egna kläder och ligger och väntar på att äta lunch, sen är det hemgång som gäller.

Morgonen var inte så rolig för de tog ut dräneringen och det var otroligt obehagligt. Det gjorde ont och kändes skitäckligt rent ut sagt. Slangen som låg under min hud var rätt lång och när hon drog ut den var det en sugande känsla blandad med smärta. Huh. 2 gånger dessutom. Men nu så är det gjort.

Jag fick såret omlagt eftersom det hade släppt i kanterna på omläggningen. Jag skulle få med mig saker hem så jag kan lägga om ifall det släpper igen. Återbesök hit om 10 dagar, sen till kirurgen om 3 månader. Håller tummarna för att allt går bra.

God morgon men pissig natt (14 av 365)

Vaknade vid 3 inatt och hade vansinnigt ont i ryggen. Krampvärk. Jag ringde på klockan och fick medicin men det tog en stund innan det släppte. Det var vidrigt. Hoppas jag får bra medicin utskrivet för jag har ju inget sånt hemma.

Jag har insett under de här dagarna på sjukhus att jag nog borde ta tag i det här med smärtlindring. Kroppen blir ju sjukt stressad av all värk och hur ska jag kunna läka från utmattningen om jag har värk precis hela tiden?

Nu ska jag äta klart frukosten sen försöka röra på mig lite så blir ryggen lite trevligare att umgås med.

Jag är kvar än (13 av 365)

Jag valde att stanna kvar på sjukhuset till i morgon. Jag hade fått åka hem ikväll om jag ville men känner att det känns tryggare att stanna en natt till. Jag har varit uppe och gått, ätit i matsalen och kisseriet fungerar som det ska. Men jag fick lite feber nu på eftermiddagen så det känns som rätt beslut att stanna. Jag vet att det är lättare att vila här än hemma.

Dagen har varit ok under omständigheterna. Jag har lite ont men fortfarande mest i resten av kroppen. Som förväntat blev det lite bättre av att kunna röra lite på mig. Jag måste gå lite framåtböjd eftersom jag inte får sträcka på mig. Anledningen till det är att skinnet är så sträckt och om jag rätar upp mig så kan såret gå upp helt enkelt. Och det vill man ju verkligen inte vara med om. Jag har dräneringsslangar i båda sidorna och nu när jag går utan nåt stöd så har jag påsarna i fickorna på den ”fina” rocken. Det ser nog rätt roligt ut när jag kommer hukandes med blodslangar i fickorna. Men snart så slipper jag det. Imorgon tar de bort dem som det låter. Nu ska jag vila lite, det är jobbigt att sitta upp och hålla i telefonen. Får se om jag skriver ett inlägg till senare i kväll. Här kommer bilder på min fina mage. Jag fick ju se den i morse när de bytte till en annan gördel. Den kommer jag att kunna ta av när jag ska duscha men annars ska den sitta på dygnet runt i en månad och sen varje dag i en månad till.