Krattade vidare idag

Jag såg så många samband idag när jag krattade. Det började ju igår, när jag ursinnigt krattade och bar kvistar. Jag tänkte att jag ska försöka beskriva vad jag kände och tänkte. Gårdagens flödande insiktsstorm fortsatte idag, men lite lugnare än igår. Jag plockade bort kvistar och löv och såg att under allt så fanns det en stenmur. Inte den vackraste, det syns att syftet med muren mest var att samla ihop stenar från gården nånstans. De är inte upplagda med precision så att muren har blivit jämtjock och bred utan de är staplade på varandra lite hipp som happ. På vissa ställen har stenar ramlat ner och ligger en bit ifrån muren. Man kan inte se var de låg någonstans förut så jag lade tillbaka dem jag orkade lyfta på ett ställe där de låg säkert, utan risk att de ramlar ner igen.

Ok…jag ska ge lite exempel på vad som poppade upp i mitt huvud under dagen. Jag skriver dem som jag kommer på dem, inte i någon speciell ordning. Jag tror jag ska börja ha en liten anteckningsbok med mig så jag kan skriva stödord när jag har ett sånt stort flöde. Det känns viktigt att komma ihåg rätt. Eller så är det inte det…jag vet inte. Men ta stenarna som hade rullat ner från muren tex. När jag såg det så tänkte jag på flera saker. Att muren står ju där och ser helt ok ut trots att det fattas lite stenar här och där. Den håller ihop och fyller sin funktion trots att den inte är helt komplett. Och när jag skulle lägga tillbaka stenarna, reflekterade jag över att jag ville att det skulle ligga bra, att det skulle var hållbart för en lång tid framöver. Och säkert så att ingen riskerar att skadas om en sten ramlar ner. Jag reflekterade också över att den där muren legat där hela tiden, dold under skräp som de förra ägarna hade öst över den. Respektlöst mot de som lagt ner massor av jobb på att bära dit stenarna och så tråkigt att den legat gömd i så många år att pinnarna har börjat förmultna över muren. Ska jag översätta mina reflektioner till min inre trädgård som jag kallade den för när jag tänkte på den, så kan jag uttrycka mig såhär:

Jag tänkte på att jag är som den där muren. Stark och bräcklig på samma gång. Stenarna som ramlat bort är bitar i mitt liv som jag ju faktiskt kan använda på ett annat sätt. Sätta in den kunskapen och de erfarenheterna nånstans där de passar bättre, och gör att mitt liv blir mer hållbart. Alltså, jag har lärt mig av allt som jag har varit med om, ont som gott, och kan börja bygga upp en ny starkare personlighet där alla bitar av mig får plats, där jag får en stadigare och tryggare grund.

Alla kvistar och annat skräp som låg på och runt muren, ditlagda av människor i flera generationer. De gick ju att plocka bort och använda till något annat. Några fick bli byggmaterial i mina risstaket, som sätter gränser i trädgården och som blir bo åt många vackra och nyttiga bin och fjärilar. Och de kvistar som var för dåliga för användas i risstaketet fick bli grundmaterial på ett ställe i trädgården där jag gör ny jord, ett nytt täcke, eftersom marken är full av flaskor, kapsyler och konservburkar. Det var så mycket sånt skräp så jag har valt att göra ett nytt täcke med jord där så att marken blir säker att gå på.I den nya jorden som blir av alla löv, kvistar och annat material från gården kan jag så nya frön, och växterna kan växa sig starka för jorden är full med näring av allt som förmultnar däri.

När jag översätter det till mig själv så tänker jag att jag själv har låtit mig överösas med skit från andra människor. Deras åsikter om mig, och om min kropp, mitt utseende, mitt sätt att vara har liksom de här kvistarna i trädgården legat över mig och dolt det som är jag. Jag har anpassat mig och anpassat mig, så plötsligt visste jag inte vem jag var riktigt. Jag ser kvistarna och allt annat skräp som låg där som den tunga trötta energin som jag har dragits med så länge, och bit för bit skalade jag bort det. Tog fram mig själv, skulpterade och byggde om så det tunga blev lätt och sant. Naket. Och när jag använder materialet som jag skalade bort till annat, jag lägger det där det ska vara, så helas jag. Jag blir pånyttfödd och får ny energi. I det där nya kan nya kunskaper växa sig starka på grund av att jag har det gamla som grund, jag kommer att kunna blomstra igen för jag har en bra grund att stå på.

Jag tänkte också på att det ligger mycket symbolik i hur jag har tagit hand om mina trädgårdar och hur jag har tagit hand om mig själv. I det förra huset vi bodde i hade jag en ambition att odla också, såklart, för det är ju en del av mig. Men jag orkade inte ta hand om min trädgård och det jag gjorde blev inte som jag tänkt mig. Det blev trångt och rörigt bara. För små gångar så det blev svårt att ta sig fram och svårt att sköta om. Precis så gjorde jag med mig själv. Jag tog på mig alldeles för mycket att göra så jag kände mig kvävd och instängd. Jag umgicks med fel personer, arbetade med fel saker och hade så mycket på gång så jag inte orkade ta hand om mig själv. Jag blev sakta sjukare och sjukare men såg det inte förrän det var för sent. Jag skyllde på vädret, eller på grannarna när jag inte orkade vara i min trädgård och pyssla. Men egentligen var det för att jag hade gett upp. Jag såg ingen mening med att ta hand om något som inte blev som jag hade tänkt mig att det skulle bli och det var för svårt att åtgärda det. När den oundvikliga kraschen kom såg trädgården ut som skit. Som jag kände mig. Vi bestämde oss för att börja om nån annan stans och letade efter ett bättre hus, med lite mark.

Vi hittade torpet som varit till salu ett tag utan att någon hade fastnat för det. När jag kom hit på visning kände jag så starkt att jag var hemma. Jag tom kramade en av de gigantiska björkarna för det kändes som om det hälsade mig välkommen. Jag va så dålig när vi flyttade hit och den första tiden grät och sov jag mest. Jag orkade inget alls, och gick vilse när jag försökte gå på längre promenader. Trädgården har jag pysslat i hela tiden. Lite här, lite där men nu i helgen så insåg jag ju alla de här sakerna och jag såg sambanden mellan mitt mående och mitt trädgårsarbete. Det jag gör i min trädgård är mitt sätt att bearbeta och förstå. Det var många fler liknelser som jag såg under helgen. ska försöka skriva ner dem när jag kommer på dem, just nu är jag för trött känner jag

I början av oktober gjorde jag ett kollage i min BUJO. Se bilden nedan. Det kändes viktigt för mig att klippa ut de där bilderna och orden, men jag förstod inte riktigt varför just då i stunden. Men nu fattar jag ju, Det var för att alla bitar skulle falla på plats den här helgen. Den här intensiva helgen där insikterna haglade.

Jag har inte sagt att utredningen är klar som Försäkringskassan hade beställt…Jag tror att jag skriver mer om den snart, jag behöver smälta det lite. Vet inte riktigt hur det kommer att sluta heller, för det är ju fler personer som ska vara med och tycka till. Jag tror jag skev om det tidigare här på bloggen…men nu har jag läst själva rapporten också.

Nä..sova ska jag göra nu. Imorgon ska jag till kirurgen och visa upp mn överblivna hud efter viktminskningen. Spännande att se var det slutar. På tisdag ska jag vara barnvakt en kort stund, på onsdag ska Tikko få tänder utdragna och så ska vi på kalas på kvällen, på torsdag…minns jag inte. På fredag fyller jag år och vi ska på begravning. Mannens morbror ska begravas och det var hans födelsedag också. Vi fyllde samma dag. Av mig ska han få kärleksört från trädgården till sin sista resa för han ville väldigt gärna komma hit, men kunde aldrig få till det för han var gammal och väldigt sjuk. På lördagen kommer familjen och firar mig, jag ska fixa fika till det förstås. På söndagen är jag nog däckad….

Annonser

Ursinnet i lövhögen

Hm…

Jag drabbades av nån sorts ursinne idag när jag grejade i trädgården. Ju mer jag krattade ju argare blev jag. Och jag fick insikter om både det ena och det andra. Jag krattade och bar löv i flera timmar, gjorde bara avbrott för mat och dryck.

Känslan var att nu fick det fasen vara nog med snack! Och att jag är så oerhört trött på tomma ord. När mannen kom och funderade om jag inte gjorde alldeles för mycket så fick han en avhyvling utan dess like. Han är en av dem som rabblar sina inövade ramsor men inte GÖR nånting. Det blir liksom inget och jag ifrågasatte om han verkligen lever det liv han vill leva. Jag vet att ilskan troligtvis handlar om mig och inte om honom egentligen men det som kändes starkast är att jag har anpassat mig alldeles för mycket till människor som han, som säger att de vill något men inte gör nåt åt det. Jag har liksom dragits med i det energilösa tillståndet som tex han befinner sig i och varit arg för fel saker.

Det är svårt att förklara hur jag menar riktigt, så jag ger ett exempel. Vi bor på en liten gård, har djur, lite odlingsbar mark och lite skog så vi är självförsörjande på ved. Jag lever min dröm kan man säga för jag har alltid velat leva såhär. Mitt mål är att bli självförsörjande på mycket. Och han säger att han också drömt om ett sånt liv. Att vi har det så bra och han är så lycklig över att bo såhär.

Det är orden han säger.

Men han gör INGENTING som tyder på att han verkligen vill det här. Tar inga initiativ själv, planerar inte framåt, lever för dagen, blir sur när jag vill jobba på gården istället för att sitta och dricka kaffe på bron osv. Och idag blev jag så arg för han försöker leva MIN dröm fast han egentligen vill något annat. Och jag ser det så tydligt, men han förstår inte själv. Han har bara dåligt samvete för att han tror att jag tycker att han är lat. Och jag tycker verkligen inte det nu, när jag har fattat varför han beter sig som han gör. Och jag är omgiven av flera människor som gör likadant. Någon säger ”Jag vet inte hur jag ska göra med besöken hos naturläkaren, det känns inte som om det hjälper i längden. Och det är ju så dyrt!” Ändå går hon dit vecka efter vecka och klagar varje gång. Då vet hon ju vad hon vill!! Och nån annan säger:”Jag har tänkt hälsa på dig, jag vill det så gärna. Men det kommer alltid nåt emellan.” Då vill han ju inte hälsa på!! Han har ju gjort sitt val, orden är bara tomma ord för att det känns bättre att säga så.

Och jag har låtit mig luras av de där tomma orden. Slösat min energi på någon som är för feg för att stå upp för sig själv och säga vad de tycker. Jag har tyckt synd om, ställt upp för, gått med på, urskuldat… Åt andra människor! Samtidigt som jag faktiskt har gjort en massa saker som varit min grej OCH burit omkring på en massa ilska för att folk som sagt att de vill ändå inte gör det de lovat.

Allt blir ju så mycket enklare när man är rak och ärlig. Om min man hade sagt: ”Nä det där med odling och vedhuggning är inget för mig, men jag stöttar dig om du vill leva det livet.” Då hade jag ju anpassat mig till det istället för att lita på att vi skulle sträva mot samma mål tillsammans. Och om han som sa att han ville hälsa på istället hade varit ärlig och sagt:”Nä du, jag har inget intresse av att umgås med dig alls så jag kommer inte att komma till dig.” Då hade jag ju inte behövt gå hela livet och vänta på att min pappa skulle komma.

Jag tror fasen att jag har gått omkring med andra människors offerkoftor utan att ens förstå varför det kändes varmt och obekvämt! Kan det vara möjligt? Eller har jag ändå haft nån sort offerslipover på mig?

Har jag det nu? Jag har ju gjort en massa saker för mig själv, jag har sagt upp mig och bytt jobb när jag inte trivts, jag har utbildat mig, jag har startat eget företag och drivit det i 5 år, jag har varit politiskt aktiv, jag har inspirerat andra människor, hjälpt människor som hamnat snett, jag har gjort massor av saker som jag är stolt över och några som jag är mindre stolt över.

Ändå blir jag idag vid snart 51 års ålder fly förbannad över alla tomma ord som folk omger sig med.
Är jag arg på dem eller på mig själv?

Det var i alla fall skönt att bli sådär arg! Uppfriskande! Och jag fick mycket gjort. Och jag insåg att jag är precis där jag vill vara just nu. Jag har ju drömt om att leva det här livet sen jag var liten. Jag älskar att greja i min trädgård och att mysa med mina djur. Nu ska jag göra det med stolthet hädanefter. Inte med skam för att jag är långtidssjuk och inte kan bidra med pengar eller arbetskraft. Och inte med ilska över att ingen hjälper till. Utan med stolthet för att jag gör det jag älskar och gör det förbaskat bra.

Jag har haft mycket svårt att acceptera min situation under de här åren som sjukskriven men jag tror baske mig att idag är dagen som jag fullt ut har accepterat att jag är den jag är och det är gott nog. Och jag köper inte de där tomma orden mer. Det betyder ju också att jag från och med nu bara ska säga sånt jag kan stå för, i ännu större grad än förut.

Jag kom nog närmare mitt själsjag idag, där i det ursinniga krattandet. Kanske hittade jag mig själv där i skymningen, bland löven i min älskade trädgård.

Wow… Själen bekräftade direkt när jag skrev den förra meningen.
Tårarna kom.
Så känns min själs JA.

Pust

Varje gång jag skriver att jag ska skriva oftare så skriver jag inte alls. Märkligt beteende för jag gillar ju att skriva…

Det har hänt en del sen sist… Lammen har blivit stora, kycklingarna likaså. En rovfågel har tagit en tuppkyckling och en av de äldre hönorna. Och en av ankorna om jag inte redan hade sagt det, så nu har jag bara två. Sommaren har passerat och hösten är här. Jag har flugit och spakar ett segelflygplan. Jag har passat barnbarn och till och med fått ett till barnbarn. Jag har varit på 80-talsfest och jag är under nån sorts utredning hos försäkringskassan. Tror det heter fördjupad utredning. Ska träffa en för mig helt okänd läkare som ska bedöma om jag är arbetsför eller ej. Jag har haft ångest pga åska och extrem torka. Jag har bett en person om ursäkt och förklarat varför jag gjorde som jag gjorde och jag har träffat min före detta man. Han kände inte igen mig alls, märklig känsla. Jag har snart nått min målvikt som jag själv satt till 63.3 kg. Jag väger 63.9 nu… Galet skönt men också lite ovant. Jag har köpt ny bäddmadrass och ny telefon och jag har börjat rensa hemma enligt en speciell teknik som jag ska skriva mer om en annan dag. Jag har ont ständigt, det har inte förändrat sig. Jag lär mig att hantera det men det är inte så lätt alla gånger. Jag går hos psykolog fortfarande, jag har badat flera gånger den här sommaren. Jag får fortfarande affärsidéer och jag är fortfarande lite ledsen över att jag inte kan förverkliga dem. Jag har målat lite, både tavlor och husväggar. Jag har byggt ett risstaket och jag/vi håller på och tar reda på ved. Jag ska snart åka till Thassos helt själv och jag köpte precis biljett till en DiLeva-konsert. Jag ska på retreat i november och blev precis inbjuden på klassfest samma helg så det måste jag tacka nej till. Jag har bråkat med mannen och blivit sams igen, kanske reflekterar över det här lite längre fram. Jag har fått viktiga aha-upplevelser om mig själv… Men annars är väl det mesta som vanligt. Ingen semestertripp med mannen för han har jobbat hela sommaren.

Jag lovar väl inte att skriva varje dag nåt mer, det verkar ju inte fungera. Jag skriver när jag har nåt att skriva om helt enkelt, och när orken finns. Det varierar ju.

Nu är klockan för mycket igen. Jag behöver lägga mig tidigare men kommer inte till skott med det. Men ambitionen finns i alla fall.

Kan du gissa vad det är på bilden så vet du vad jag har pysslat med idag.

Äntligen är våren här

Som jag har väntat. Vi har fortfarande 2 dm snö kvar på en stor del av gården men den smälter i allafal dygnet runt nu. Innan har det varit så kallt på nätterna men det verkar ha vänt nu. Jag har kunnat börja litegrann i trädgården. Lite här och där bara. Idag till exempel krattade jag litegrann och började täcka resten av det jag började med i höstas.

Vi har en stenmur på gården. Eller två egentligen, på olika delar av gården. Den är i ganska dåligt skick men har sin charm och jag vill behålla den och framhäva den med växter. Bakom stenmuren bredvid huset har tidigare ägare kastat i princip allt. Jag krattar fram glas, konservburkar, kapsyler och stora plåtbitar hela tiden. Jag bestämde mig förra året att börja täcka de här ytorna för det verkar omöjligt att få bort allt skrot tyvärr. Jag blev nästan klar då men hösten var regnig så det blev en del kvar. Igår började jag fixa lite med det igen och fortsatte idag. Jag täcker med kartong och gamla textilier och sedan på med allt möjligt ”avfall” från trädgården. Det kommer sedan att förmultna och bli till fin jord. Jag ska odla blommor där har jag tänkt så ogräset inte tar över igen.

Idag upptäckte jag att jag får en superfin plats att ställa en trädgårdssoffa på om jag lämnar sista delen vid muren utan täckning. Jag älskar nämligen att ha många sittplatser i trädgården. Den trädgård jag skapar ska jag kunna njuta av på olika sittplatser. Här kommer jag att kunna sitta med en kaffe och njuta av blommorna samtidigt som jag håller hönsen sällskap.

Jag tänker så bra när jag är kreativ. Idag reflekterade jag över att jag arbetar i trädgården på samma sätt som jag målar mina tavlor. Själen styr och jag gör det jag känner för för tillfället. Jag skapar och låter känslan styra och det liksom växer fram något som jag inte hade tänkt ut från början. Jag är verkligen i nuet när jag gör så och jag mår fantastiskt bra av det. Det finns en nackdel dock. Jag förlorar mig i det och glömmer bort tiden. Glömmer att äta, glömmer återhämtning… Jag har lärt mig att det är vanligt att det blir så när man gör något som man tycker är roligt. Kroppen bildar må-bra-hormoner när man gör nåt kul, vilket gör att man blir lite beroende av det. Hormonerna gör att man inte känner av värk eller stress under tiden de utsöndras MEN är man som jag multisjuk, så blir ju kroppen och knoppen övrransträngd FAST man gör något man älskar att göra. Nyckeln ligger i att komma ihåg att vila. Så när jag kommer ihåg det så sitter jag bara rätt upp och ner och tittar på det jag skapar.

Jag får alltid väldigt ont efteråt tyvärr, oavsett om jag vilar eller ej. Det kommer nån ny inflammation nånstans i kroppen, oftast i handleder eller armar, ibland i ryggen. Jag försöker tänka på hur jag gör saker och ting men det värker ändå. EDSen (överrörligheten) gör ju att musklerna arbetar cirka 3 gånger mer än hos en frisk så om jag krattar i en timme så är det som att en frisk person krattar i tre timmar. Förstå då hur det blir när jag håller på hela dagen med bara några få korta pauser. 4-5 timmar går fort när man gör något man älskar och om man då ska räkna det gånger tre…ja ni fattar. Att kratta och hålla på med täckodling i 15 timmar är ju inte optimalt för kroppen. Lägg också in några hundpromenader, lite matlagning, diskning…ja sånt man gör på en dag. Och ta allt det gånger tre.

Jag måste lägga mig nu. Synd för jag är skrivsugen som attan. Men jag ska få tuttarna klämda på mammografi imorgon. Måste åka tidigt för jag har tid 9.20 och jag vill absolut inte stressa. Eller vill inte…jag KAN inte. Då funkar jag inte sen. Undrar om det gör lika ont att klämma tuttarna nu när jag gått ner en massa i vikt? Jag får se det imorgon helt enkelt. Eller nä..jag får känna det.

Odlarsäsongen är här på allvar

Ute är det massor av snö men nu börjas det. Jag sådde chili och paprika i januari och en av dem när det redan små söta blommor på. Jag planterade om dem igår och passade på att så lite fröer samtidigt när ändå jordpåsarna var framme. Jag hade velat vinterså i tunnelväxthuset men det gav ju upp en dag när det kom mycket tung snö på kort tid. Det hade nog hållit bättre om inte dragkedjorna hade gått sönder på tunneln. Det gick inte att hålla duken spänd när dörrarna var öppna och då hängde taket lite. När det kom mycket snö så var det svårt att få ner allt och fast jag var där ofta och tog bort snön så höll det inte. Jag får helt enkelt vänta ett år till med att vinterså. Den här våren kommer att handla om att laga och förstärka den trasiga stommen så fort snön har smält. Jag får odla inne till dess precis som förra året.

Idag har jag varit hos psykologen. Vi pratade mest om att jag slutat på arbetsträningen och om mina tankar och känslor kring EDSen. Jag har svårt att ”gilla läget”, det har jag ju skrivit om förr. Både läkare, samordnare och psykolog säger att jag visst kan bli bättre eftersom utmattningssyndromet kan läka ut. Och visst kan det det… men jag har spenderat hela livet med att försöka hitta strategier för att få vardag och arbetsliv att fungera trots värken och återkommande inflammationer och andra konstiga symptom. Och nu har jag slut på idéer. När jag inte ens fixade 3 timmar två dagar i veckan så gick luften ur mig. Det känns som att jag kanske kan lära mig mer om min kropp och EDS och på så sätt spara lite på energin så att jag orkar med min vardag lite bättre än idag. Men jag kan på intet sätt förstå hur jag ska kunna arbeta och tjäna pengar igen. Jag är över 50 år och utmattningen tar sån tid att läka ut. Jag tycker att jag har försökt precis allt för att kunna jobba men nu vet jag inget mer jag kan testa…

Ja…nog ältat om det. Det är som det är.

Imorgon ska jag till arbetsterapeut och prova ut handledsortoser. Jag ska också fråga om vilka andra hjälpmedel det finns som kan hjälpa mig att spara energi. En madrass så jag sover bättre, något som hjälper mig att slippa få så ont i underarmarna. Psykologen föreslog en bra stol som avlastar…. ja lite sånt. Vi får se vad vi kommer fram till. Ska vara där kl 9 så jag borde gå och lägga mig egentligen. Får se om jag kan få en dropin-klipptid på köpcentret efteråt för mitt hår ser ut som…. jag vet inte vad, just nu. Jag har inte orkat bry mig helt enkelt. Får se om jag orkar imorgon. Det brukar räcka med att gå upp så tidigt, göra mina sysslor och sen köra bil i 1,5 timme innan jag kommer dit och mötet tar väl en timme kanske. Hjärnan brukar lägga av när jag kommer fram och jag får svårare att hitta och tänka logiskt. Innan jag kör efter ett sånt möte måste jag sitta och få lite återhämtning på nåt lugnt ställe. Det skulle kanske vara bättre att åka kommunalt men trängsel och jobbiga ljud på tåget är minst lika jobbigt som att köra bil.

Nä… ett litet kvällsmål och sen sova en stund på det. Natti.

Gjorde en grej

Jag bokade en resa idag. Jag skall åka själv, helt själv, till Limenaria på Thassos i Grekland. Det ska bli så fantastiskt och vilket bra sätt att stretcha hjärnan på. Jag har inte utmanat mig själv på det sättet förut och det känns bra att jag vågade boka. Har suttit och tittat på filmer på You Tube hela kvällen och det verkar helt ljuvligt. Havsutsukt från hotellet och noll meter till stranden. Jag ska bara softa. Läsa. Bada. Sola. Och äta god grekisk mat. Och så ska jag tänka som Mia Skäringer brukar säga:

Tänk att en kan få ha det så gött!

Nu har jag verkligen något att se fram emot. Tänk att få förlänga sommaren på det sättet.

Det har varit snöoväder här idag. Det har snöat sen igår, tung blöt snö. Jag hörde ett jäkla kacklande från hönshuset och när jag tittade ut såg jag att nättaket och brädorna som det hängde på hade rasat in tillsammans med all snö. Jag hade bara tur som inte fick allt över mig när jag var ut och öppnade åt hönsen och hönsen hade enorm tur som hade hunnit in igen. Ingen blev skadad men det är en jäkla röra i hönsgården så jag vågar inte släppa ut dem förrän det är fixat. Får se om jag kan göra det själv imorgon, annars får jag vänta till helgen när mannen är hemma.

En annan sak som hände på grund av snön…. Mitt tunnelväxthus har kollapsat. Jag borstade av det igår kväll men i morse gav det upp. Så tråkigt… men jag hoppas det går att rädda något av det. Ingen ide att ens försöka kolla upp det nu, det får vänta tills snön försvinner. Det ställer helt klart till det med tanke på att jag hade tänkt så en hel del i det nu i vinter. Men jag får tänka om helt enkelt.

Rensar lite

Jag har kommit igång med mitt rensande igen. Skönt för jag tror det hjälper mig på det sätt att det blir bättre energi här hemma. Att ha skåp och lådor fulla av saker som inte används är verkligen sååå otroligt onödigt. Det blir liksom en lättare känsla för varje sak som försvinner. Jag har hunnit med 4 skåp i köket än så länge och på köpet har jag fått lite mer struktur. Det gillas. Jag kommer att gå igenom hela huset, och göra det med början i januari, varje år. Och jag har tänkt att jag bara ska köpa sånt jag verkligen tycker om och behöver i framtiden. Inga onödiga köp mer.

Min viktminskning har kommit igång igen. Jag har inte skrivit så mycket om det men jag har stått still i rätt många veckor nu. Men idag när jag vägde mig så hade jag äntligen gått under 70-strecket. Jag hoppas att det håller i sig och fortsätter neråt ett tag till. Jag har satt 63 kilo som nån sorts mål men vi får se om jag trivs där. Kanske blir det nåt kilo upp eller ner. Troligtvis kommer jag att behöva ta bort hud och den väger ju också en del. Låren tror jag kommer att vara det största problemet även om magen också känns lös och hängig. Men jag tar inte ut nåt i förskott. Jag får se sen helt enkelt.

Jag längtar efter lite nya kläder. Har mest för stora eller ärvda kläder nu. Vi har ju inte världens bästa ekonomi när mannen varit arbetslös och jag sjukskriven så jag har avstått från att köpa nytt. Nu har han fått jobb men vi ska fortsätta leva snålt för att spara ihop till vår buffert igen. Jag kan vänta ett tag till eller köpa på loppis. Att få ordning på ekonomin är viktigare än kläder. Jag vill kunna känna mig trygg ekonomiskt så just nu är det prio ett.

På torsdag ska jag till läkaren. Hon ska göra de undersökningar som behövs för att eventuellt kunna sätta en diagnos. Jag hoppas att hon har läst på ordentligt för jag vet att hon inte kan så mycket om EDS. Hon har sagt det själv och det känns när vi pratar om det. Men hon verkar villig att lära, det känns bra. Jag är ju utredd redan av en sjukgymnast som är specialiserad på överrörlighet. På torsdag skriver jag mer om läkarbesöket förstås, jag får hoppas att jag känner mig nöjd med det hon kommer fram till.

Nu ska jag chocka kroppen med att gå i säng före 23. Imorgon ska jag arbetspröva igen och behöver gå upp tidigare för att slippa stressa på morgonen. Djuren ska ha sitt morgonpyssel och jag vill äta frukost i lugn och ro. Förut var jag jämt ute i sista minuten, stressade som en tok och gjorde många dåliga val på vägen. Nu ser det annorlunda ut och det är jag oändligt tacksam för.

Just ja… jag måste ju berätta om vad jag gjort idag. Jag har gjort ringblomssalva. Jag köpte tillbehör förut och så idag fick jag ändan ur vagnen och kokade ihop det. Oj vad roligt det var, och vad bra det blev. Jag ska försöka lära mig hur man gör salvor och tvål av saker från trädgården sen. Jag har sått massor av ringblommor ute och hoppas att jag får se dem spira i trädgården i vår.