Äntligen är våren här

Som jag har väntat. Vi har fortfarande 2 dm snö kvar på en stor del av gården men den smälter i allafal dygnet runt nu. Innan har det varit så kallt på nätterna men det verkar ha vänt nu. Jag har kunnat börja litegrann i trädgården. Lite här och där bara. Idag till exempel krattade jag litegrann och började täcka resten av det jag började med i höstas.

Vi har en stenmur på gården. Eller två egentligen, på olika delar av gården. Den är i ganska dåligt skick men har sin charm och jag vill behålla den och framhäva den med växter. Bakom stenmuren bredvid huset har tidigare ägare kastat i princip allt. Jag krattar fram glas, konservburkar, kapsyler och stora plåtbitar hela tiden. Jag bestämde mig förra året att börja täcka de här ytorna för det verkar omöjligt att få bort allt skrot tyvärr. Jag blev nästan klar då men hösten var regnig så det blev en del kvar. Igår började jag fixa lite med det igen och fortsatte idag. Jag täcker med kartong och gamla textilier och sedan på med allt möjligt ”avfall” från trädgården. Det kommer sedan att förmultna och bli till fin jord. Jag ska odla blommor där har jag tänkt så ogräset inte tar över igen.

Idag upptäckte jag att jag får en superfin plats att ställa en trädgårdssoffa på om jag lämnar sista delen vid muren utan täckning. Jag älskar nämligen att ha många sittplatser i trädgården. Den trädgård jag skapar ska jag kunna njuta av på olika sittplatser. Här kommer jag att kunna sitta med en kaffe och njuta av blommorna samtidigt som jag håller hönsen sällskap.

Jag tänker så bra när jag är kreativ. Idag reflekterade jag över att jag arbetar i trädgården på samma sätt som jag målar mina tavlor. Själen styr och jag gör det jag känner för för tillfället. Jag skapar och låter känslan styra och det liksom växer fram något som jag inte hade tänkt ut från början. Jag är verkligen i nuet när jag gör så och jag mår fantastiskt bra av det. Det finns en nackdel dock. Jag förlorar mig i det och glömmer bort tiden. Glömmer att äta, glömmer återhämtning… Jag har lärt mig att det är vanligt att det blir så när man gör något som man tycker är roligt. Kroppen bildar må-bra-hormoner när man gör nåt kul, vilket gör att man blir lite beroende av det. Hormonerna gör att man inte känner av värk eller stress under tiden de utsöndras MEN är man som jag multisjuk, så blir ju kroppen och knoppen övrransträngd FAST man gör något man älskar att göra. Nyckeln ligger i att komma ihåg att vila. Så när jag kommer ihåg det så sitter jag bara rätt upp och ner och tittar på det jag skapar.

Jag får alltid väldigt ont efteråt tyvärr, oavsett om jag vilar eller ej. Det kommer nån ny inflammation nånstans i kroppen, oftast i handleder eller armar, ibland i ryggen. Jag försöker tänka på hur jag gör saker och ting men det värker ändå. EDSen (överrörligheten) gör ju att musklerna arbetar cirka 3 gånger mer än hos en frisk så om jag krattar i en timme så är det som att en frisk person krattar i tre timmar. Förstå då hur det blir när jag håller på hela dagen med bara några få korta pauser. 4-5 timmar går fort när man gör något man älskar och om man då ska räkna det gånger tre…ja ni fattar. Att kratta och hålla på med täckodling i 15 timmar är ju inte optimalt för kroppen. Lägg också in några hundpromenader, lite matlagning, diskning…ja sånt man gör på en dag. Och ta allt det gånger tre.

Jag måste lägga mig nu. Synd för jag är skrivsugen som attan. Men jag ska få tuttarna klämda på mammografi imorgon. Måste åka tidigt för jag har tid 9.20 och jag vill absolut inte stressa. Eller vill inte…jag KAN inte. Då funkar jag inte sen. Undrar om det gör lika ont att klämma tuttarna nu när jag gått ner en massa i vikt? Jag får se det imorgon helt enkelt. Eller nä..jag får känna det.

Annonser

Odlarsäsongen är här på allvar

Ute är det massor av snö men nu börjas det. Jag sådde chili och paprika i januari och en av dem när det redan små söta blommor på. Jag planterade om dem igår och passade på att så lite fröer samtidigt när ändå jordpåsarna var framme. Jag hade velat vinterså i tunnelväxthuset men det gav ju upp en dag när det kom mycket tung snö på kort tid. Det hade nog hållit bättre om inte dragkedjorna hade gått sönder på tunneln. Det gick inte att hålla duken spänd när dörrarna var öppna och då hängde taket lite. När det kom mycket snö så var det svårt att få ner allt och fast jag var där ofta och tog bort snön så höll det inte. Jag får helt enkelt vänta ett år till med att vinterså. Den här våren kommer att handla om att laga och förstärka den trasiga stommen så fort snön har smält. Jag får odla inne till dess precis som förra året.

Idag har jag varit hos psykologen. Vi pratade mest om att jag slutat på arbetsträningen och om mina tankar och känslor kring EDSen. Jag har svårt att ”gilla läget”, det har jag ju skrivit om förr. Både läkare, samordnare och psykolog säger att jag visst kan bli bättre eftersom utmattningssyndromet kan läka ut. Och visst kan det det… men jag har spenderat hela livet med att försöka hitta strategier för att få vardag och arbetsliv att fungera trots värken och återkommande inflammationer och andra konstiga symptom. Och nu har jag slut på idéer. När jag inte ens fixade 3 timmar två dagar i veckan så gick luften ur mig. Det känns som att jag kanske kan lära mig mer om min kropp och EDS och på så sätt spara lite på energin så att jag orkar med min vardag lite bättre än idag. Men jag kan på intet sätt förstå hur jag ska kunna arbeta och tjäna pengar igen. Jag är över 50 år och utmattningen tar sån tid att läka ut. Jag tycker att jag har försökt precis allt för att kunna jobba men nu vet jag inget mer jag kan testa…

Ja…nog ältat om det. Det är som det är.

Imorgon ska jag till arbetsterapeut och prova ut handledsortoser. Jag ska också fråga om vilka andra hjälpmedel det finns som kan hjälpa mig att spara energi. En madrass så jag sover bättre, något som hjälper mig att slippa få så ont i underarmarna. Psykologen föreslog en bra stol som avlastar…. ja lite sånt. Vi får se vad vi kommer fram till. Ska vara där kl 9 så jag borde gå och lägga mig egentligen. Får se om jag kan få en dropin-klipptid på köpcentret efteråt för mitt hår ser ut som…. jag vet inte vad, just nu. Jag har inte orkat bry mig helt enkelt. Får se om jag orkar imorgon. Det brukar räcka med att gå upp så tidigt, göra mina sysslor och sen köra bil i 1,5 timme innan jag kommer dit och mötet tar väl en timme kanske. Hjärnan brukar lägga av när jag kommer fram och jag får svårare att hitta och tänka logiskt. Innan jag kör efter ett sånt möte måste jag sitta och få lite återhämtning på nåt lugnt ställe. Det skulle kanske vara bättre att åka kommunalt men trängsel och jobbiga ljud på tåget är minst lika jobbigt som att köra bil.

Nä… ett litet kvällsmål och sen sova en stund på det. Natti.

Gjorde en grej

Jag bokade en resa idag. Jag skall åka själv, helt själv, till Limenaria på Thassos i Grekland. Det ska bli så fantastiskt och vilket bra sätt att stretcha hjärnan på. Jag har inte utmanat mig själv på det sättet förut och det känns bra att jag vågade boka. Har suttit och tittat på filmer på You Tube hela kvällen och det verkar helt ljuvligt. Havsutsukt från hotellet och noll meter till stranden. Jag ska bara softa. Läsa. Bada. Sola. Och äta god grekisk mat. Och så ska jag tänka som Mia Skäringer brukar säga:

Tänk att en kan få ha det så gött!

Nu har jag verkligen något att se fram emot. Tänk att få förlänga sommaren på det sättet.

Det har varit snöoväder här idag. Det har snöat sen igår, tung blöt snö. Jag hörde ett jäkla kacklande från hönshuset och när jag tittade ut såg jag att nättaket och brädorna som det hängde på hade rasat in tillsammans med all snö. Jag hade bara tur som inte fick allt över mig när jag var ut och öppnade åt hönsen och hönsen hade enorm tur som hade hunnit in igen. Ingen blev skadad men det är en jäkla röra i hönsgården så jag vågar inte släppa ut dem förrän det är fixat. Får se om jag kan göra det själv imorgon, annars får jag vänta till helgen när mannen är hemma.

En annan sak som hände på grund av snön…. Mitt tunnelväxthus har kollapsat. Jag borstade av det igår kväll men i morse gav det upp. Så tråkigt… men jag hoppas det går att rädda något av det. Ingen ide att ens försöka kolla upp det nu, det får vänta tills snön försvinner. Det ställer helt klart till det med tanke på att jag hade tänkt så en hel del i det nu i vinter. Men jag får tänka om helt enkelt.

Rensar lite

Jag har kommit igång med mitt rensande igen. Skönt för jag tror det hjälper mig på det sätt att det blir bättre energi här hemma. Att ha skåp och lådor fulla av saker som inte används är verkligen sååå otroligt onödigt. Det blir liksom en lättare känsla för varje sak som försvinner. Jag har hunnit med 4 skåp i köket än så länge och på köpet har jag fått lite mer struktur. Det gillas. Jag kommer att gå igenom hela huset, och göra det med början i januari, varje år. Och jag har tänkt att jag bara ska köpa sånt jag verkligen tycker om och behöver i framtiden. Inga onödiga köp mer.

Min viktminskning har kommit igång igen. Jag har inte skrivit så mycket om det men jag har stått still i rätt många veckor nu. Men idag när jag vägde mig så hade jag äntligen gått under 70-strecket. Jag hoppas att det håller i sig och fortsätter neråt ett tag till. Jag har satt 63 kilo som nån sorts mål men vi får se om jag trivs där. Kanske blir det nåt kilo upp eller ner. Troligtvis kommer jag att behöva ta bort hud och den väger ju också en del. Låren tror jag kommer att vara det största problemet även om magen också känns lös och hängig. Men jag tar inte ut nåt i förskott. Jag får se sen helt enkelt.

Jag längtar efter lite nya kläder. Har mest för stora eller ärvda kläder nu. Vi har ju inte världens bästa ekonomi när mannen varit arbetslös och jag sjukskriven så jag har avstått från att köpa nytt. Nu har han fått jobb men vi ska fortsätta leva snålt för att spara ihop till vår buffert igen. Jag kan vänta ett tag till eller köpa på loppis. Att få ordning på ekonomin är viktigare än kläder. Jag vill kunna känna mig trygg ekonomiskt så just nu är det prio ett.

På torsdag ska jag till läkaren. Hon ska göra de undersökningar som behövs för att eventuellt kunna sätta en diagnos. Jag hoppas att hon har läst på ordentligt för jag vet att hon inte kan så mycket om EDS. Hon har sagt det själv och det känns när vi pratar om det. Men hon verkar villig att lära, det känns bra. Jag är ju utredd redan av en sjukgymnast som är specialiserad på överrörlighet. På torsdag skriver jag mer om läkarbesöket förstås, jag får hoppas att jag känner mig nöjd med det hon kommer fram till.

Nu ska jag chocka kroppen med att gå i säng före 23. Imorgon ska jag arbetspröva igen och behöver gå upp tidigare för att slippa stressa på morgonen. Djuren ska ha sitt morgonpyssel och jag vill äta frukost i lugn och ro. Förut var jag jämt ute i sista minuten, stressade som en tok och gjorde många dåliga val på vägen. Nu ser det annorlunda ut och det är jag oändligt tacksam för.

Just ja… jag måste ju berätta om vad jag gjort idag. Jag har gjort ringblomssalva. Jag köpte tillbehör förut och så idag fick jag ändan ur vagnen och kokade ihop det. Oj vad roligt det var, och vad bra det blev. Jag ska försöka lära mig hur man gör salvor och tvål av saker från trädgården sen. Jag har sått massor av ringblommor ute och hoppas att jag får se dem spira i trädgården i vår.

Vilken dag!

Det är spännande med får. Minst sagt…. De har varit helt kollriga idag. Oroliga, högljudda och rymningsbenägna. Jag vet inte hur många gånger de rymde idag. Provade att stänga in dem i deras hus men de rammade dörren och hoppade sedan över stängslet för femtioelfte gången.

Jag försökte lista ut varför de betedde sig så medan jag rusade runt och försökte hitta på nån lösning som fungerade. Jag ställde upp saker där de brukar hoppa över men då valde de bara ett annat ställe. Jag hämtade mat att locka dem med, in i hagen igen och så började allt om. Jag blev helt slut av att försöka fixa allt plus att det var kallt och halt, ramlade flera gånger.

Så fick jag en snilleblixt. Jag stängde in dem hos ankorna för där skulle de inte kunna hoppa över i alla fall. Ankorna verkade inte bry sig alls så jag gick in och åt lite medans jag pustade ut efter kampen mot de bångstyriga tackorna. När jag hade suttit en stund så kom jag fram till att jag måste åka iväg och köpa ett elaggregat och elband så jag får slut på det här eländet. Det fungerar ju inte att ha de här båda damerna springandes lösa på gården och på vägen utanför. De kan ju skada sig eller ställa till så någon kör av vägen.

Så. Iväg till stan for jag. Shoppade aggregat och tillbehör. Sen hem igen. Fikade lite, ut med hundarna som nog undrade vad fasen jag höll på med. De bli ju oroliga när jag är uppjagad, stackarna… och sen gick jag ut för att montera elbandet och få aggregatet att fungera. Och jag fixade det! Tog fram mitt bit-ihop-mode och bara gjorde det. Jag vet att morgondagen blir jobbig men jag var tvungen att bli klar för jag orkar inte springa runt och jaga får hela dagarna heller.

Kvällen ikväll har varit lugn. Mannen fick göra allt när han kom hem och han lagade en supergod kycklinggryta med ris till. Jag satt och tittade på och frös inifrån och ut. Sen har jag suttit i tv-soffan resten av kvällen. Funderat på fårens beteende. Det finns några förklaringar som kan stämma allihop egentligen.

1. De är brunstiga och letar efter en bagge.

2. De tycker att två får är en för liten flock och letar efter kompisar.

3. De gillar inte fodret och vill leta nytt.

4. De rymmer för att de kan. Vårkänslor kanske?

5. De känner av vädret. Nu blåser det jättemycket och de kanske var oroliga därför.

Nåja. Nu tror jag inte de kan rymma längre. Och imorgon ska jag titta på en bagge som kanske får flytta hit. Då blir både punkt ett och två avbockade. Jag skulle också få lite hösilage av baggens matte så vi kan testa om de gillar det vilket betyder att en punkt till kan bockas av om de tycker om det. Och förhoppningsvis lugnar blåsten ner sig imorgon. Så håll tummarna för att morgondagen blir lugn för min och fårens del.

Här kommer ett foto på dem när de är i ankgården. Tyvärr hann jag inte fota när de stod på taket till ankhuset, det såg helt galet ut. På fullaste allvar så såg det ut som om de funderade på att hoppa över stängslet där också…. Något som är positivt är att jag märkte att ankorna och fåren fungerade ihop vilket betyder att de kanske kan bo ihop sen när vi ska bygga ny hage och damm i vår.

Trött

Är sliten efter gårdagen. Det kom på sen eftermiddag och slog ut mig ordentligt. Helt energilös…arg och lite skakis. Imorgon ska jag börja arbetsträna. Bra timing, verkligen. Jag borde ha ägnat tid åt att återhämta mig hela dagen idag. Istället blev jag sugen på att testa nya symaskinen, det jag hade tänkt göra igår. Och innan jag kunde göra det var jag tvungen att städa upp på pysselbordet.

Fasen också! Vad är det som gör att jag glömmer bort mig gång efter annan? Jag förstår inte. Jag vet ju så väl att jag behöver återhämtning om jag gör nåt som jag inte brukar och ändå trillar jag dit gång efter annan.

Nåja. Det är som det är. Imorgon är en ny dag. Skippar dusch ikväll för det tar för mkt energi. Får ta en raggardusch istället.

Bilder från idag. Sydde fruktpåsar att ha när jag köper frukt och grönt. De är gjorda av ett linne som blivit för stort. Nu behöver jag inte ta plastpåsar mer när jag handlar. Kan man älska en symaskin? Jag tror bestämt att jag gör det i alla fall. Solen på sista bilden gör mig glad. Här i skogen ser man den inte på vinterhalvåret men när den börjar skymta bland träden är det på väg mot bättre tider!

Begravning, ankor och 40-årskalas

Det blir inget Meetoo-inlägg idag men troligtvis en annan dag.

Jag har varit på en fantastiskt vacker begravning. Min morfar var gift med en kvinna, och vår familj har fortsatt att hålla kontakten fast morfar gick bort 1986. Jag har inte varit där jättemycket men de senaste åren har jag uppvaktat henne på födelsedagar och jag har hälsat på henne på sjukhuset och på äldreboendet. Däremot var jag mycket hos dem när jag växte upp. I perioder kanske mer än jag var hemma. Hon var en annorlunda person, varmhjärtad och väldigt rak. En stålkvinna. Hon hade levt ett långt liv, och det var inte helt enkelt alla gånger.

Prästen sade att det kändes som om han begravde ett helgon och ceremonin var lång och vacker. Han berättade om hennes liv, från det hon föddes tills hon lämnade jordelivet. Jag fick många pusselbitar till mitt eget livspussel när jag lyssnade på hennes historia. Jag grät mycket men det kändes som läkande gråt, kantat av sorg förstås. Jag är glad och tacksam för att jag fick vara en del av den här inspirerande kvinnans liv. Hon tog verkligen vara på livet.

Vi hämtade ankor i lördags. De bodde så fint, med en stor damm i buren. Så skulle jag också vilja göra i framtiden. Nu fick de en mindre bur, med en balja att bada i och ett hus som vi snickrat ihop själva. Det blev också bra, men i vår ska vi bygga en riktig gård åt dem. Den ska vara i närheten av hönshuset och vi ska ha nån form av damm i den. Troligtvis blir det nån mindre variant med pump för att vattnet ska cirkulera men drömmen är ju en stor ”sjö” ungefär som den de hade hos förra ägaren.

I går var vi till min kusin som har fyllt 40 år. Inget konstigt med det tycker nog många men för mig var det en rätt stor grej. Jag har inte umgåtts så mycket med släkten. Jag har inte blivit bjuden på så många tillställningar som de haft tex men jag bjöd dem på mina jämna födelsedagar och på mina två bröllop. Det har inte heller blivit så att vi hälsat på hos varandra. Vet inte riktigt varför egentligen. Men så har det varit i alla fall. Det var så kul att träffa alla och vi hade många gemensamma minnen att prata om. Det är en speciell känsla att umgås med människor som man har gemensamma minnen med. Och som kan fylla i luckorna i de minnen som jag har glömt eller kanske tom förträngt. Jag känner att det är viktigt för min personliga utveckling.

Imorgon ska jag på möte på morgonen. Arbetsförmedlaren och jag ska träffas på företaget som jag troligtvis ska arbetsträna på. Berättar mer om det när jag vet mer. Det känns både läskigt och spännande med arbetsträningen. Jag är så otrolgt skör. Och jag vill inte gå bakåt i utvecklingen igen. Jag känner att jag har blivit så mycket bättre men vet också att det behövs så lite för att jag ska trilla igen. Jag reagerar så starkt på stress och förändringar och det tar sån oöndlig tid att reparera skadan när den väl har skett. Och jag vill så mycket… så det finns risk att jag inte märker när det är på väg att spåra ur. Jag får försöka lita på att jag har omdömet som behövs.

Så…sovdags. Här kommer en bild på våra nya familjemedlemmar.