Bra natt (22 av 365)

Åh vad skönt! Jag sov som om jag vore nedsövd hela natten. Jag har sovit dåligt i flera nätter. Det värsta har varit att jag har haft rastlösa ben. Det har pirrat och känts obehagligt till femtiden på morgonen och sen har jag somnat av ren utmattning. Igår blev jag trött vid 23-tiden men kände att pirret i benen började komma. Då tog jag faktiskt en av de starka värktabletterna som jag fick utskrivna och somnade ganska snart efteråt. Utan rastlösa ben. Vaknade strax efter 9 i morse och kände mig hyfsat utvilad. Så även om jag inte gillar att ta medicin så var det värt det den här gången. Att vara sömnlös i flera dygn är förödande för återhämtningen. Jag behövde bryta den dåliga spiralen.

På tisdag ska jag på återbesök till kirurgen. De ska lägga om såret och d ett ska bli så spännande att se hur det ser ut. Jag kommer att be dem ta ett foto förstås.

Annonser

Ont (20 av 365)

En ontdag idag. Vaknade tidigt i morse av enorm värk i knä och fötter. Ligger ju på rygg med benen på kuddar pga operationssåren. Kuddarna hade glidit och knäna och fötterna fick inget stöd. Som överrörlig är det illa för leden utsätts för mycket slitage. Jag tog starka tabletter och försökte gå så att allt skulle hamna rätt igen. När medicinen verkade somnade jag igen och sov till TIO.

Senare på dagen fick jag för mig att följa med mannen till affären, ville komma ut lite. Det gjorde för ont att gå omkring där så jag fick sätta mig i bilen och vänta.

Väl hemma igen märkte jag att skinnet lossnar under plåstren… Jag var skinnflådd på ett ställe och det blödde när jag tvättade det. Ska be mannen titta sen… Tänk om det är rött på fler ställen? Jag brukar ha svårt att hitta plåster som jag tål… Har tunn hud… Hoppas jag slipper bakterier i såren bara. Jag tog ett plåster som det stod Sensitive på. Ett barnplåster :

Och hoppas att morgondagen blir en bättre dag. Kolla stilen på kissen. Han somnade sådär.

Pannkakor och utevistelse (19 av 365)

Idag vågade jag mig ut. Mannen började jobba rätt tidigt idag, och hundarna måste ut en sväng innan han kommer hem sent ikväll. Jag gick först en sväng till alla djuren, sakta men säkert hasade jag mig fram i snön. Jag skulle ju verkligen inte vilja ramla eller halka och riskera att såret går upp. Hu…bara tanken på det får magen att dra ihop sig av skräck… Jag bytte vatten till ankorna, det är iskallt ute ca  -17 var det i morse, och vi byter vatten ofta så de ska ha rent dricksvatten hela tiden. Nåt badvatten fick de inte idag, trots vilda protester. Jag tycker att det är alldeles för kallt för att bada. Istället fick de en hink hörester utspridda på backen så de kan ligga i det istället för direkt på snön. De godtog det men tittade surt på mig när de inte fick badvatten. Jag slängde in lite hö till fåren också, de hade slut i krubban och när det är så här kallt måste de äta hela tiden för att hålla värmen. Jag tog bara lite i taget och slängde det på backen, jag vågar inte gå till in till dem för de är lite buffiga av sig. Det skulle inte vara skoj att få en knuff av deras hårda horn nu direkt. Hönsen har fått varit inomhus idag och deras lilla hönshus håller värmen riktigt bra faktiskt. Vattnet hade inte frusit fast det har varit så kallt och de härjade runt därinne, så det verkade inte gå någon nöd på dem alls. Det var ett riktigt bra bygge vi gjorde måste jag säga och jag tror faktiskt att hönsen håller med.

Den lilla turen ute fick räcka, jag gick bara till postlådan med hundarna. Det gäller nog att hålla sig riktigt lugn såhär i början. Jag känner direkt när jag har gjort för mycket, jag blir skakis och måste genast lägga mig och vila en stund. Och det gör jag. Jag fuskar inte med det. Det går faktiskt inte att fuska heller…av flera anledningar. Det finns inget att vinna på det och jag blir så otroligt dålig om jag slarvar. Det behövs inte mycket för att kroppen ska strejka. Idag är nog en sån dag när jag är precis på gränsen till vad jag klarar av. Jag duschade i morse också och det är ju ett helt företag att försöka se till så att inte plåstren blir för blöta och att få på sig gördeln igen efteråt. Jag tog hjälp av mannen för det är ett omöjligt företag för mig att sätta på den själv. Den ska spännas jättemycket samtidigt som man måste hålla den rak och slät. Jag vill ju inte ha en massa veck på den, tror inte att det är bra för läkningen och så gör det ju ont, det skaver att ha veck mot huden.

Och nu på kvällen har jag stekt pannkakor. Har så mycket ägg just nu så det fick bli pankisar fast det är måndag. Det är mannen som har lagat mat sen jag kom hem från sjukhuset och det är korv i olika variationer som varit hans mål för veckan. Jag kände att jag måste bryta det med något helt annorlunda och då fick det bli pannkakor gjorda på lite blandade sorter mjöl, proteinpulver, salt, mjölk och 6 st ägg. Vansinnigt goda blev de.

Nu ska jag vila igen. Får se om jag orkar diska senare ikväll. Jag känner mig eländig när mannen måste göra allt. Lustigt för när jag inte är extra sjuk som nu, är jag arg på att jag måste göra allt här hemma. Och när han verkligen tvingas att ta hand om allt så tycker jag synd om honom….

Note to self. DET ÄR INTE SYND OM MANNEN NÄR HAN FÅR PROVA PÅ ATT GÖRA ALLT SOM JAG GÖR I VANLIGA FALL! DET ÄR BRA FÖR HONOM!

Pannkakor.JPG

Hemma (16 av 365)

Det har gått bra att vara hemma. Jag vilar mest för jag blir oerhört trött av att göra något. Jag får hjälp av dottern att gå ut med hundarna på kvällen när mannen jobbar för jag har inte riktigt vågat mig ut på promenad än. Om jag skulle halka till eller snubbla… Huh. Kan knappt tänka på hur ont det skulle göra.

Jag äter medicin dygnet runt och ska göra det ett tag. Jag tänker att min kropp behöver all avlastning den kan få just nu. Jag gillar ju egentligen inte medicinknaprande men i det här fallet ser jag mig besegrad. Och jag har ju lovat mig själv att försöka styra upp nån sorts smärtlindring för fibron och EDSen så att utmattningen får en chans att läka. Jag vet inte riktigt var jag ska börja bara. Tror inte riktigt att min husläkare kan så mycket om kronisk värk. Det känns inte så. Men jag kan ju ha fel förstås.

Jag funderar mycket på en väninna jag hade förut. Vi hade inte känt varandra jättelänge men vi hade nåt speciellt band och vi bröt kontakten efter en riktigt fånig grej. Ett missförstånd tycker jag men de såg det på ett helt annat sätt så vi bröt med varandra helt. Nu såg jag att hon utbildat sig och startat eget inom området som hon drömde om och jag blev sugen på att lyckönska henne. Vet inte varför jag känner så för jag trodde vi var färdiga med varandra. Jag får känna efter, fråga själen, för huvudet har inget svar.

När vi pratar om själen… Jag har lovat mig själv att lyssna mer på själen. På allvar göra det själen ber mig om. Det är ingen lätt sak för mig som alltid hållit på och fixa och trixat för att klara vardagen. Jag sorterar ofta bort viktiga saker som själen uppmanar mig till för jag tänker att jag inte klarar det eller inte är bra nog. Känner mig låst av olika saker. Pengar tex. Så mycket som jag vill göra kostar pengar som jag inte har. Men ibland kommer jag på saker som jag skulle vilja göra nåt av men då hindras jag av tankar som att jag inte får eller inte kommer att orka eftersom jag är sjukskriven. Ja sjuk helt enkelt. Vad skulle jag kunna göra som min kropp klarar av liksom? Det blir alltid ett stopp nånstans och så släpper jag taget om de kreativa tankarna. Livet rullar förbi utan att jag blir nåt. Jag bara är.

Skulle gärna komma på vilken min uppgift i livet är. Vad är det jag är här för att göra? Jag känner så starkt för så mycket men kommer ingen vart med det. Jag fick en av alla mina briljanta idéer igår igen. Ska inte berätta om det här men jag kom på en sak som jag skulle kunna föreläsa om. En av många saker, för jag har mycket som jag vill berätta om. Många idéer.

Men det stannar oftast där.

Tyvärr.

Och det är bara jag som hindrar mig.

På bilden något mycket ovanligt. Båda mina katter i soffan med mig. Jag tror de känner att jag behöver deras energi. De healar mig.

God morgon men pissig natt (14 av 365)

Vaknade vid 3 inatt och hade vansinnigt ont i ryggen. Krampvärk. Jag ringde på klockan och fick medicin men det tog en stund innan det släppte. Det var vidrigt. Hoppas jag får bra medicin utskrivet för jag har ju inget sånt hemma.

Jag har insett under de här dagarna på sjukhus att jag nog borde ta tag i det här med smärtlindring. Kroppen blir ju sjukt stressad av all värk och hur ska jag kunna läka från utmattningen om jag har värk precis hela tiden?

Nu ska jag äta klart frukosten sen försöka röra på mig lite så blir ryggen lite trevligare att umgås med.

Jag är kvar än (13 av 365)

Jag valde att stanna kvar på sjukhuset till i morgon. Jag hade fått åka hem ikväll om jag ville men känner att det känns tryggare att stanna en natt till. Jag har varit uppe och gått, ätit i matsalen och kisseriet fungerar som det ska. Men jag fick lite feber nu på eftermiddagen så det känns som rätt beslut att stanna. Jag vet att det är lättare att vila här än hemma.

Dagen har varit ok under omständigheterna. Jag har lite ont men fortfarande mest i resten av kroppen. Som förväntat blev det lite bättre av att kunna röra lite på mig. Jag måste gå lite framåtböjd eftersom jag inte får sträcka på mig. Anledningen till det är att skinnet är så sträckt och om jag rätar upp mig så kan såret gå upp helt enkelt. Och det vill man ju verkligen inte vara med om. Jag har dräneringsslangar i båda sidorna och nu när jag går utan nåt stöd så har jag påsarna i fickorna på den ”fina” rocken. Det ser nog rätt roligt ut när jag kommer hukandes med blodslangar i fickorna. Men snart så slipper jag det. Imorgon tar de bort dem som det låter. Nu ska jag vila lite, det är jobbigt att sitta upp och hålla i telefonen. Får se om jag skriver ett inlägg till senare i kväll. Här kommer bilder på min fina mage. Jag fick ju se den i morse när de bytte till en annan gördel. Den kommer jag att kunna ta av när jag ska duscha men annars ska den sitta på dygnet runt i en månad och sen varje dag i en månad till.

Opererad (12 av 365)

Ja nu så är jag opererad. Jag opererades igår och allt har gått bra. Jag var inte ett dugg nervös innan. Jag kände kanske ett litet uns av tvivel nånstans djupt inuti men efter en lite analys så var det nog lite rädsla för tiden efter operationen. Jag har ju redan ont och tanken på mer ont lockar ju inte direkt. Min dotter sa nåt bra. Hon sade att vi har ju fött barn mamma. Klarar man det så klarar man allt. Och faktiskt. Det finns ingen värre smärta tror jag. Kan inte tänka mig nån i alla fall. Och jag har ju gjort det tre gånger, den sista helt utan ngn bedövning. Jag valde det själv för jag ville vara helt närvarande i det jag skulle vara med om.

Nåja. Det var inte barnafödande jag skulle skriva om utan min operation. Igår när jag kom hit fick jag duscha direkt. Descutandusch så hela jag blev bakteriefri. Sedan fick jag ”fina” kläder och så fick jag träffa kirurgen som ritade på och under min mage. Han förklarade precis hur det skulle gå till. Efter det fick jag dropp och så blev jag lite senare nerkörd till operationsavdelningen. Min man som skjutsat hit mig tidigt på morgonen hade varit med hela tiden men åkte hem när jag blev inkörd till operationen. Tur var väl det för jag var inte på mitt rum igen förrän vid 16-tiden. Jag låg på uppvaket länge och dessutom blev operationen lite senare än beräknat för det kom in en kille som skulle opereras akut. Det hade ju inte varit kul för mannen att sitta här och vänta hela dagen.

Jag hade sagt till innan op att jag mår väldigt illa när jag vaknar upp så jag fick medicin förebyggande mot det. Det var perfekt för jag kände inget illamående alls. Visst gjorde det lite ont men jag var mest trött, omtöcknad och vaknade och somnade om vart annat.