Ok. Jag känner mig ensam idag. Och har nån sorts ångest. Jag sitter i min lägenhet och vet inte riktigt vart jag ska göra av mina känslor. Känna dem förstås, leva ut dem också… Men jag vill ju så gärna förstå vad som händer. Jag vet att hjärnan spelar mig spratt när jag försöker tänka ut varför jag känner som jag gör. Jag tänker att jag är ledsen för att ingen kommer hit och hälsar på mig…Men det är ju inte sant för jag har haft fler besök här än jag fick där jag bodde innan. Och jag har flera som jag kan åka och hälsa på när jag vill. Så det är inte det egentligen. Men egot vill ju dra på mig offerkoftan igen och då är det lätt att tänka de tankarna.
Egot tycker att jag ska återgå till mitt vanliga liv och hittar på allt möjligt för att jag ska trilla dit igen. Mannen hämtade hunden nyss och då är jag ju helt fri att göra precis vad jag vill. Då kommer tankarna smygande direkt… Om, kanske, tänk om… Och så är det i gång. Och då blir jag passivt sittande och för en stund ger jag upp litegrann. Kapitulerar, lägger mig platt. Men jag ser ju igenom det och vet att det går över. Jag VET att det här är rätt väg att gå så Egot kan sparka sig själv i röven!
Jag ska ta mig för med nånting nu när jag kan. Borde bada för vem vet hur länge vädret är såhär ljuvligt. Men känner inte för det riktigt. Och då får det vara. Jag skulle vilja åka och leta på loppisar för jag behöver ett soffbord. Får se om det blir så. Jag ska känna efter så får vi se var jag landar. Här åt jag frukost i morse förresten. Ca 50 meter från min lägenhet.
lägenhet
Lyckostenen 